Vår ute vår inne vår i mitt sinne. På med löparskona och iväg, på den våria vägen och i mitt våriga sinnen låter det ungefär såhär "Eh det här var väl inget", springer på med lätta steg sträcker på mig för bättre hållning, det blir nerförsbacke i skugga och är därför väldigt jätte mycket slask och med is botten, "bara jag forstätter jogga, kanske på åkern där?" väl nere på plan mark så väljer jag åkern före den så kallade vägen. "nä men fy ska det vara såhär? Nu blir jag lerig suck! A ja lera är bra för hyn" 3km senare "fy sjutton".

Så 3.4km på obestämd tid. Nu behöver jag lite motivatin för att komma ut igen, kanske chokladkakan i skåpet?

Eller de nygjorda paprikarostade kikärtorna? 

/Hofberg